Intervju

José Figueroa: »Det var ren slump vad som fastnade på bilderna«

72 kvällar har fotografen José Figueroa tillbringat vid Slussen i Stockholm, för att fotografera in i tunnelbanevagnar. Bland 150 000 exponeringar har han sedan sökt efter ögonblick där människor inte »pillar med sina telefoner«. »Jag vill visa människor med en mer mänsklig attityd«, säger José om sitt prisade projekt »Kollektivt«.

När José Figueroa skaffade sin första digitalkamera 2006 blev han besviken. Den nya Nikon D2X levde inte upp till hans förväntningar, i en jämförelse med hans många år av analogt fotograferande med en Hasselblad.

– Jag blev ledsen och förstod mig inte på den digitala tekniken, säger José.

Vid den här tiden fanns det förstås en hel del mer att önska av kvaliteten på de digitala filerna. José upplevde det svårt att fotografera på samma sätt som tidigare, vilket fick honom att tänka i nya banor. 

– Jag började undersöka saker som jag inte kunde göra med det analoga, men med det digitala.

En idé väcktes till liv: »att hitta själva grejen bland flera bilder«. Detta tankesätt kom att lägga grunden till flera av Josés projekt, bland annat Kollektivt som han har prisats för i Årets bild-tävlingen. 

 

Foto: José Figueroa
Tunnelbanan i Stockholm samlar många människor av olika slag. »De flesta använder tunnelbanan: rika och fattiga, de som ska till jobbet och de som är på väg till fest«, säger José.

 

Fotograf vid »klippbordet«

Idén bygger på att José fotograferar en stor mängd ­bilder, där han vid fotoögonblicken egentligen inte vet exakt vad han fångar. Kameran blir ett verktyg för att samla in materialet, som han sedan arbetar med för att skapa något av intresse.

– Jag är fotograf vid »klippbordet«. Det blir som en omvänd process. Jag utgår från mig själv när jag väljer bilderna och det skulle bli en helt annan grej om någon annan valde bilderna. Till exempel har jag i Kollektivt valt bort alla bilder av människor med mobiltelefoner, men det skulle gå att sätta ihop bra serier med bara sådana bilder.

Det stora antalet bilder omfattar ofta flera hundratusentals.

– Det handlar om att skapa, skapa och sedan leta efter bilderna. När man kommer upp i över 100 000 bilder då börjar det hända saker, då finns det en liten promille av bilder som jag själv inte hade kommit på att fotografera. 

 

Foto: José Figueroa
Sommaren 2011 monterade José kameran på pakethållaren och cyklade runt i Stockholm. Var tionde sekund tog kameran en bild. Sommaren därpå gjorde han samma sak – genom hela Sverige.

 

Det första projektet där José lät slumpen avgöra vad som fångades på bild, var ett där han sommaren 2011 cyklade runt i Stockholm med sin kamera monterad på pakethållaren. Var tionde sekund tog kameran en bild, i riktning mot trottoaren där människor strosade fram.

– Jag trodde det bara skulle bli suddiga bilder, men jag fick bra bilder med spännande kompositioner. Det var något att bygga vidare på.

25 000 bilder resulterade i ett urval på en utställning. José som gillar att cykla funderade även på hur han kunde ta konceptet vidare till nästa nivå. Sommaren därpå gjorde han därför samma sak igen – men då cyklandes från Kiruna till Trelleborg. 

– Jag började i Kiruna med att fråga människor om hur jag skulle ta mig till Trelleborg. Det blev som en bra öppning för att inleda ett samtal. Sedan hade jag som policy att om någon sa att jag måste cykla någonstans, då var jag tvungen till det. Det kunde vara för att se en fin hembygd, enligt någon persons tycke.

Vägen var alltså inte på förhand utstakad och under 48 dagar passerade José platser som Porjus, Mensträsk, Kårböle och Degeberga – alltmedan kameran på pakethållaren tog en bild var tionde sekund. Efter 2700 kilometer hade han 100 000 bilder att välja mellan.

– Många ser på det här som ett konstprojekt, men det är ett dokumentärt projekt av det svenska inlandet. Och det är bilder av Sverige i dag, säger José samtidigt som han pekar på en bild av en övergiven bensinstation i Glommersträsk.

– Många av bilderna är ganska enkla men det är helheten som blir verket och inte var bild för sig. När man ser alla tillsammans blir det som en resa genom Sverige.

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna