Kamera & Bild testar

TEST: Fujifilm GFX 50S – När stort blir litet

Fujifilm var de som överraskade stort med ett helt nytt kamerasystem i mellanformat på Photokina i september 2016. Kompakt och till viss del modulärt – men också fyllt av teknik, som vanligt med Fujifilm. Vi har testat kameran – och är imponerade!

Kameror med sensorer i småbildsformat finns det många av. Fujifilm har däremot hållit sig inom APS-C-domänen och låtit övriga tillverkare kriga om småbildssensorerna, till många Fujifilm-fotografers förtvivlan.

Men när Fujifilm avslöjade att de utvecklat det nya GFX-systemet – en kamera med en sensor i mellanformat och 44 x 33 mm – då var det många som tyckte att draget var smart.

Spekulationerna har sedan dess varit många, då den tidigaste informationen var mycket knapphändig. Sakta men säkert har informationen krypit oss närmare, och på gott och ont har detta höjt förväntningarna på systemets prestanda.

Med en upplösning på 8256 x 6192 pixlar, totalt 51,1 megapixlar och ett ISO-omfång på 50–102 400 ISO, finns alla möjligheter till att få fina, högupplösta bilder. Fint – men det är inte det som gör att denna kamera är extra intressant, utan snarare hur all teknik byggts in i ett skal som är tillräckligt kompakt – och likt – ett vanligt kamerahus.

På köpet ger den stora sensorn en beskärningsfaktor på 0,79x, vilket innebär att exempelvis GF 63mm f/2,8 R WR motsvarar 50mm i småbildsformat.

Fujifilmiansk design

Tar vi en närmare titt på GFX 50S kamerahus så hittar vi många likheter med Fujifilms tidigare släppta kameror, exempelvis X-T2. Reglagen är en stor igenkänningsfaktor, med ISO-reglaget till vänster på kamerans ovansida samt slutartiden på reglaget till höger, och som vanligt är designen genomtänkt och känslan i snurreglagen bra.

I övrigt finns en del knappar, och på GFX 50S hittar vi hela 20 tryckbara knappar om man räknar ihop det allt som allt. Bara detta vittnar om att det finns många möjligheter att knappa på för att få kameran att lyda dina order, och dessutom går de att programmera som vi vill ha dem för att få en genväg till dina inställningar eller diverse information. 

De 20 knapparna är av lite olika karaktär, och inbegriper även de fyra knapparna som bildar cirkeln på baksidan, samt den tryckbara joysticken – som vi känner igen från X-Pro2 och nysläppta X100F. Upplägget är däremot något annorlunda hos GFX 50S, och mycket av anledningen till detta är användningen av kamerasystemet.

För att ta en snabb genomgång: mellanformat brukar många gånger förknippas med ett något långsammare arbetsflöde än exempelvis en snabb fullformatskamera. Anledningen är så klart delvis av teknisk karaktär – det är inte helt lätt att få till en prisvänlig teknik där det snabbt går att läsa ut sensorinformation – vilket gör att de inte duger så bra för snabb fotografering. En annan faktor är att kamerhusen ofta är stora klunsar.

Med formfaktorn hos den mycket kompakta GFX 50S – för att vara en mellanformatskamera – har Fujifilm antagligen tänkt på en medelväg av hur du som mellanformatsfotograf antagligen använder kameran, och hur du som är fullformatsfotograf använder din kamera. Jag upplever att knapparnas upplägg är lite som en mix av de båda metoderna som kan användas, och här kretsar en del kring skärmen. 

Ovanpå baksidans utbuktande skärm hittar vi reglage för fokusläge, M, C och S. Till höger hittar vi papperskorgen och play-knappen. För den som arbetar mycket med knapparna på baksidan av kameran är detta inte helt optimalt, men för den som arbetar med skärmen eller en sökare vinklad uppåt förenklas det avsevärt att kontrollera bildresultatet. 

Det finns även en Q-knapp och en funktionsknapp ovanför denna, placerad vid tumgreppet. Bra att ha, men något svårt placerade. Samma sak gäller tumreglaget som är inträngt vid utbuktningen för tummen, inte heller helt optimalt, så något snurrmaraton är bara att glömma. Men reglaget är även en knapp (liksom det på framsidan för pekfingret) vilket gör att du kan exempelvis trycka in reglaget för att byta mellan ISO eller bländare, beroende på dina inställningar.

Exponeringskompensationsknappen är omöjligt svår att använda i enhandsgrepp då kombinationen är »hålla ned och snurra på tumreglaget«. Knappen är mycket liten, helt enkelt bortprioriterad, vilket är synd. 

Fujifilm GFX 50S är även vädertätad, vilket innebär att den går att använda i något svårare förhållanden, och alltså klarar av exempelvis en blöt tur i skogen bättre än en icke vädertätad kamera. Bra!

Skärm och sökare

När vi ändå är inne på sökaren och skärmen så kan berätta att de båda är riktigt bra att använda. Den tryckkänsliga och i två led vinklingsbara skärmen på 3,2 tum har en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter. Skärmen är riktigt bra, och ger en bra och snabb överblick över bildresultatet. Genom att svepa med fingret från skärmkanten och in i bilden kan man rotera bildvisning av RGB-histogram och vattenpass, vilket är smart. Men histogrammet är rätt viktigt för många, så enklast är att ha det på en knapp som bara är att trycka på, vilket så klart även går att ställa in. Att kunna vinkla skärmen underlättar en hel del, inte bara vid fotograferingen, utan även vid påsikten av resultatet. 

 

Kameran mäter vitbalansen mycket bra, och ger många gånger naturtrogna färger direkt ur kameran. GF 32-64mm F/4 R LM WR. 1/80 S, F/13 , ISO 50

 

Mycket bra, mycket användbart.

Kombinationen pekskärm och många knappar är bra, även om jag själv önskar att Fujifilm hade gett användaren ytterligare möjligheter att använda skärmytan som olika knappar för att göra fler inställningar än att bara sätta fokuspunkt.

Skärmbilden är ljusstark och bra, men vill man ha än bättre bild så kan man montera på den digitala sökaren, som har en upplösning på hela 3,69 miljoner bildpunkter. Upplösningen gör att bilden är mycket detaljrik, har fin bilduppdateringsfrekvens och är riktigt bra – och dessutom har sökaren bättre återgivning än skärmen för att lättare kunna se bildresultatet i exempelvis dagsljus utomhus.

Det två egentligen negativa saker jag kan komma på med den digitala sökaren är att den sitter något långt in jämfört med skärmen, vilket gör att ögat inte kommer så nära  som man skulle vilja vid fotografering av liggande bilder. Vid stående bildtagning finns platsen och ögat kommer närmare sökarlinsen. 

Den andra mindre bra saken med sökaren är att bildens detaljer där man satt fokus blir något flimrig, vilket kan förvirra något. Problemet uppkommer vid fokusering på objekt med hög kontrast, exempelvis trädtoppar mot himmel. Det blir lite grötigt, men samtidigt ger den en indikation var fokusen befinner sig.

Dessutom har GFX 50S utrustats med en always-on-skärm som hela tiden visar antalet kvarvarande bilder på minneskortet samt batteriladdning, även om kameran är avstängd. När man slår på kameran får den mer info, och går även att få upplyst.

 

Detaljerna och skärpan blir riktigt fina med GFX 50S. I kameran går det även att välja olika format för direkt beskärning i olika förhållanden, som här i 1:1 för lite extra analog mellanformatskänsla. Dessutom går det att använda Fujifilms roliga och användbara filmsimuleringar för att få en JPG-bild som mycket väl kan vara en slutlig bild, direkt ur kameran. Vi gillar det dynamiska omfånget hos sensorn och de möjligheter den ger oss. Bilden ovan är tagen med GF 32–64mm F/4 R LM WR, Stativ. 1/50 S, F/13, ISO 50

 

Användning & snabbhet

Fujifilm GFX 50S fotograferar i tre bilder per sekund, vilket är ungefär som andra kameror på runt 50 megapixel. Som närmaste exempel har vi Pentax 645Z. Faktum är att dessa tre bilder per sekund ändå känns rätt fartiga när man väl matar på, kanske är det för att arbetsflödet gör att man tar sig an det klassiska arbetssättet, och att seriebildstagning inte känns så viktigt.

Men ändå har Fujifilm på något vis lyckats inge en viss känsla av snabb respons, snabb användning och tillräckligt snabb seriebildstagning i förhållande till vad man får. Detta är imponerande, eftersom användningen av en mellanformatskamera oftast förknippas med motsatsen. 

Över lag är fokusen hyfsat snabb. Kanske är det också detta tillsammans med det komprimerade kamerahuset som gör att kameran faktiskt fungerar att traska runt med på promenaden, eller ta med när man är inne i staden och vill fånga lite av stadslivet på bild.

Vid bra förutsättningar har GFX 50S inga som helst problem att leverera bilder med finfin autofokus, vilket är lite av det häftiga med denna kamera.

 

Vid ljusstark fotografering sätter GFX 50S skärpan med autofokusen bra, samma sak gäller med kontinuerlig fokusering. GF 120mm F/4 R LM OIS WR Macro. 1/1600 S, F/8, ISO 640

 

Vid en flyguppvisning i Uppsala i bra väder och ljus satte autofokusen skärpan gång på gång, och trots det snabba förloppet med förbiflygande plan var det inga problem att fånga det hela på frihand. Kontinuerlig fokusering på ett förvalt område är inga problem, och det är även lätt att justera fokuspunkter för att komponera om bilden innan du tar den, via joysticken. 

Du behöver inte längre vara kameraexpert eller proffsfotograf eftersom du genast känner igen dig i arbetsflödet, upplägg på knappar och hur du använder kameran – och denna igenkänningsfaktorn är viktig för att fånga in de som inte bryr sig om alla tekniska specifikationer.

Det är här som Fujifilm har lyckats väl med hela modellen, eftersom det inte känns tyngre eller större än att bära på en Nikon D800 eller Canon 5D Mark IV. På så vis har Fujifilm lyckats ta ned svårigheterna med mellanformatet till något nåbart och användbart för »alla andra« än de som just fotograferat mellanformat tidigare. 

Problemet man står inför är fotografering i svagt ljus, när autofokusen får det allt svårare att tolka vad du faktiskt vill fokusera på. Här går det snabbt utför, och i skymning är det inte helt självklart att kameran ska hitta rätt fokus åt dig, men givetvis har du möjligheten att göra detta själv och då manuellt. Till din hjälp får du då konturfärgning vid fokusering. 

Autofokus i svagt ljus är alltså inte kamerans starka sida, och heller inte den följande autofokusen som finns. Funktionen fungerar inte alls så bra som man skulle vilja, och största anledningen är nog för att uppdateringen av fokuspunktens ändring är för långsam. Men trots detta måste man säga att de lyckats bra över lag, då det ändå handlar om mellanformat och kontrastdetekterande autofokus som läses ut från sensorn. Man kan alltså inte räkna med samma snabbhet som vi hittar hos en fullformatskamera, men man blir lätt lurad att så borde vara, eftersom den  ser ut och känns som en sådan kamera.

Och jodå, det går att filma med GFX 50S också, men det märks tydligt att detta inte är det primära användningsområdet för kameran. Specifikationsmässigt får vi nöja oss med  1080/30p i H.264. Filmfunktionerna känns också något begränsade (som exempelvis lägsta ISO 200), även om det går att ställa in bländare och slutartid manuellt – medan man förlorar vissa AF-alternativ. Synd.

 

Med en beskärningsfaktor på 0,79x blir det än mjukare bakgrund. Den fina sensorn ger även bilder av finfin kvalitet i 4:2-format. GF 63mm F/2,8 R WR. 1/640 S, F/2,8, ISO 100

 

Ytterligare teknik

GFX 50S är en teknikfylld kamera. Det skulle bli en hel manual för att förklara alla de delar som finns, och hur man kan konfigurera kameran. Men för att nämna några så finns möjligheten till att koppla upp kameran via den inbyggda wifi:n, dubbla minneskortsplatser, HDMI-kontakt och USB3-kontakt för fotografering direkt in i datorn. Blixtsynken är specificerad ned till 1/125 sekund, något som snart ska blir snabbare – men är du en studiofotograf så gör du bäst i att gräva själv i detta – diskussionerna har varit många och långa angående slutaren och Fujifilms val kring detta. I kameran ges du däremot flera olika val och kombinationer av mekanisk och elektronisk slutare.

Bildkvalitet

Vi imponeras av bildkvaliteten hos Fujifilm GFX 50S. Vi ser många likheter med bland annat Pentax 645Z som har samma sensorstorlek, och ungefär samma dynamiska omfång. 

Diskussionen kan sedan göras lång beroende på vilka parametrar vi väljer att titta på, men helt klart är att bilderna är bland de bästa vi sett, med lågt brus, riktigt bra skärpa samt bilder i JPG av mycket hög kvalitet direkt ur kameran. Vi är helt klart imponerade av vad Fujifilm GFX 50S klarar av att leverera. 

Slutsats

Är du intresserad av mellanformat kan detta absolut vara vägen in. Det jag tycker att Fujifilm lyckats bra med är att skapa en kamera som känns användbar även för de som aldrig använt sig av en mellanformatskamera. Dessutom är GFX 50S en förhållandevis liten mellanformatskamera som ger stora bilder, och bara det ökar möjligheterna att kunna ta med kameran och använda den på ett smidigt sätt.

GFX 50S passar bra för de som behöver en högupplöst kamera för exempelvis porträtt- eller landskapsfotografering, och för alla typer av fotografering där man inte behöver snabb seriebildstagning eller autofokus i svagt ljus.

Styrkan hos kameran ligger i hur Fujifilm paketerat all teknik i ett kamerahus som jag upplever som riktigt bra ergonomiskt, då det påminner mycket om Fujifilms traditionella kameradesign. Den är helt enkelt hyfsat lättanvänd.

Den största nackdelen hos GFX-systemet just nu är utbudet av ljusstarka objektiv. 

 

Aktuellt just nu

    Senaste kommentarerna